Jag har kommit på att jag ska hylla en vän för varje månad från och med nu.
Och det är ingen tio-topp lista om vem jag gillar bäst eller nåt sånt larvigt. Utan det blir slumpen som avgör. Oktober månad så blir det min käre vän John som jag ska berätta om.

John Bärj från Örebro lärde jag känna under min tid på Hampnäs. Vi gick samma naturguides utbildning och vi fann varandra ganska snabbt.
Det finns INGEN som John! han är den mest udda av alla mina vänner. En mycket speciell herre på ett bra sätt! 🙂
Han är en bohem och filosof kan man säga. Kan bli väldigt djup i tankar och funderingar och delar gärna med sig med andra av de han tänker på. Många kan jag tänka mig förstår sig inte på han. Tycker han är lite konstig osv..För han är ”för djup” eller nåt sådant.
Men det är dom som har noll fantasi och oförståelse!
Jag och John är väldigt olika varandra i mångt och mycket men ändå så förstår jag han i så mycket!. Det räcker med att han säger en luddig mening. Och jag förstår precis hans tanke och kan haka på i ett ”flummit” samtalsämne.
Ett exempel på våra olikheter är att John äter inte kött- Jag både äter kött och jagar
. Men vi respekterar varandra ändå, det är ju så det ska vara.
Minns att han skulle försöka få mig att äta vegetariskt en hel vecka så skulle jag få nåt typ av ”pris” av han 😛 Jag såg detta som omöjligt och föreslog att om jag äter veg en vecka så ska han äta kött en vecka. Det blev ingen deal. Men vi fortsatte våran vardag på Hampnäs ändå. J

Men jag och John har väldigt mycket gemensamt också.
Och så många roliga minnen jag har tillsammans med han och andra från Hampnäs tiden. Hela jag ler när jag tänker på de.
Jag kom på mig själv skratta till när jag och pappa var inne på rast då mina tankar flög iväg.
pappa fråga mig, ”vad tänker du på?”
”Jag tänker på John” svarade jag.
För det finns så mycket roliga stunder jag har lagrad i mitt minne. Alla ska veta att förutom att John är en filosof osv så har han en stor portion humor! Och det gillar jag! Vad vi har skrattat tillsammans!

John är en livsnjutare också. Han är en sån som sitter i vårsolen och äter en glass med en god vän och känner att livet är perfekt. Man behöver inte så mycket mer i livet än just de. Han lever i nuet och njuter av alla de små ting som är bra.
Men han kan inte sitta still långa stunder och inte göra nåt.
John brinner för miljöfrågor och mänskliga rättigheter och har jobbat mycket med de. Man kan säga att hans liv präglas mycket utav de. Vilket jag beundras av, jag tycker han är modig och fantastisk i de han gör och har gjort.

John reste till nordöstra Sibirien och besökte urfolket där för några år sen. Det var hans första och hittills enda resa helt på egen hand.
Hösten 08 började han studera på Färnebo folkhögskola och praktiserade åtta månader i norra Tanzania, vid Victoriasjön. han och en vän praktiserade på en liten organisation som informerade om miljö- och jämställdhetsfrågor genom dans, musik och teater. Efter tiden på Färnebo folkhögskola studerade han en termin antropologi i Lund, sedan en termin på Hampnäs folkhögskola och därefter en termin naturgeografi i Uppsala.  Och när John valde att lämna Ö-vik för Uppsala så var det med stor sorg för mig! inte ett öga var torrt! Han och Linnea var ju dom som förgyllde mina dagar mest på Hampnäs. Det var ju vi tre!!

Hösten 10 började han arbeta på Färnebo folkhögskola, som handledare för en Tanzaniakurs med temat klimat och hållbar utveckling. Tack vare SIDA-pengar, fick dom i Sverige besök av 13 unga och mycket engagerade Tanzanier. Sedan genomförde de från Sverige en tio veckor lång studieresa i Tanzania. Dom samarbetade med en folkhögskola i Tanzania, Ilula FDC. Folkhögskolorna i Tanzania startades under 70-talet efter att Tanzanias första president besökt Sverige. Folkbildning – människor som träffas, diskuterar och organiserar sig, är och förblir ovärderligt för att en demokrati ska fungera, såväl i Sverige som i Tanzania.

Och om två veckor reser han igen. Denna gång till Nairobi, Kenyas huvudstad. Och om tre veckor ska han ha kommit fram till Uganda – till staden Masaka och ”Vi-skogens” kontor där. John ska praktisera 5 månader i Uganda, för Vi-skogen som arbetar med Agroforestry. Agroforestry går ut på att kombinera trädplantering, småskaligtjordbruk och djurhållning.

En miljard människor hungrar idag, de flesta bor på landsbygden i u-länder och är småskaliga bönder. De flesta är kvinnor. Maten finns (och borde räcka till alla) men de allra fattigaste har helt enkelt inte råd att köpa mat. Priset på mat, globalt, kommer dessutom att stiga i takt med oljepriset (olja behövs bl.a. för att framställa konstgödsel). Oljepriset kommer att stiga på grund av att oljan börjar ta slut. Och på grund av att oljan blir dyrare kommer tillverkningen av biobränsle, t.ex. etanol att expandera. Mat, t.ex. majs – kommer användas för att tillverka biobränsle istället för att ätas (därefter priserna på majs för matkonsumtion kommer att stiga). Biogassektorn har redan börjat växa rejält. På grund av allt detta och med tanke på klimatförändringarna är expansion av småskaligt Agroforestry- jordbruk nödvändigt för att ingen ska hungra i framtiden. Satsningar på de allra fattigaste: småbönder i u-länder – särskilt kvinnor, är lösningen för att utrota hungern och för att bygga jämlika, rättvisa, demokratiska samhällen på sikt.    

”Vi-skogen” arbetar med något konkret. De planterar träd som binder koldioxid, motverkar jorderosion och möjliggör för småskaliga jordbrukare. De stödjer småbönder som organiserar sig i spar och lånegrupper, bl.a. för att motstå de stora transnationella företagens jakt på deras mark. Jordbruket är i slutändan den viktigaste politiska fråga som finns, för vi behöver äta mat för att leva. Alla!!…
Ja de är i korta drag vad min vän John pysslar med. Ni kan ju tro jag är STOLT!!
Jag önskar jag var lika brinnande het på ämnet. Nå för att jag är de på sätt och vis. Men inte så jag reser ner till Afrika och jobbar aktivt med de. Skulle jag inte våga. Eller ja de skulle vara med John i så fall. Som börjar bli världsvan nu 😉

John är mycket kreativ och duktig på så mycket. Men kan tyvärr bli fort less och uppgiven i vissa fall. Men de är då hans nära kommer in och stöttar honom så han slutför sina projekt.  
Han är jätte bra på att tex skriva tycker jag. Jag glömmer aldrig om novellen om ”Bengts skelett”. HAHA så jag skratta när han läste upp denna humoristiska historia.  Hoppas att han mejlar den novellen snart så jag får läsa den. Har glömt bort mycket av den. Men de är en sån där intern Hampnäs grej som bara fd ”hampnäsare” skulle kunna ha roligt av 😉
Vi kunde prata om allt och vi förstod varandra.
Folk på Hampnäs kanske trodde att vi var /eller höll på och bli ett par. För vi umgicks ju väldigt mycket med varandra. Men de var aldrig frågan om nåt sånt. Vi var som bror och syster (fast utan bråk) Folk kanske inte förstår att en tjej och en kille kan faktiskt vara bästa vänner PUNKT SLUT.
Men vi lät dom väl ha sina tankar och funderingar. Vi brukade skämtsamt säga att om vi inte hittar ”nåt bättre” så skulle vi gifta oss när vi var 30. Med de ändra John sen eftersom han kände att 30 var närmare i år för honom än för mig 😛 Så vi bestämde oss för 40 då! Haha
Och eftersom John heter Bärj i efternamn och jag Söderberg så skulle vi gå halva vägen var och gifta oss med namnet Söderbärj. Hahha jaaaa vi kunde hålla på så här och svamla i timmar.
Och så många andra roliga saker John sa och gjorde under Hampnäs tiden. Det är så mycket å skriva om så de skulle ta hela natten!
Som när jag och John m.f var och kolla hockey på en krog i Ö-vik och han hade danska pengar i börsen sen sin resa dit och försökte betala ölen med dom. Men det gick inte! ”Men norska pengar kunde dom minsan ta emot vad är de här för jävla diskriminering” (skämtosido)

Men en sak ska alla veta. John är en sann vän! En som alltid stället upp för en vad de än är. Och han sviker en inte.
Jag är stolt att ha en sådan vän som dig John! Och jag saknar dig.
Jag önskar dig all lycka  i Uganda! och hoppas vi ses snart igen.