En nostalgisk och vacker kväll.

Eftersom det har varit så otroligt varmt i veckan så är det så skönt att jobba kväll/natt.
Inga grannar i närheten som kan störas av cirkelsåg och annat ljud.
Igår var en otroligt vacker försommarnatt.
Solens varma strålar gav ett vackert sken som en fotogenlampa.

20160601_220332 (2)

20160601_220428 (2)

Det kom en rejäl åskskur på förkvällen så det dofta så där rent och friskt i luften som innan var ganska tung av den kvava värmen.
Fåglarna sjunger sina melodier, jag och pappa jobbar på huset medan Åskogen slumrar tungt i den vackra försommarnatten. Det är stilla.

20160601_220742 (2)
Jag har alltid varit en nattfjäril som pappa brukar kalla mig, ända sen jag var en liten bäbis har jag tydligen varit vaken sent. Så det sitter i ryggmärgen på mig.
Jag älskar sena kvällar och nätter. Just därför har jag aldrig haft problem men att vara vaken sent.
Det är verkligen mysigt. Jag gillar att vara aktiv när alla andra sover.
Särskilt på sommaren. Det är någon viss känsla med de. Att jag är ensam vaken. Det är tystnaden, jag hör inget dovt dånande från storvägen som ekar genom skogen. Det enda ljud jag hör är från naturen och de egna ljuden jag gör.
Jag ser dagen nå sitt slut och övergår mot ny dag.

20160601_224818 (2)

Känslan av att jag vet vad det flesta gör den här tiden. De sover och drömmer.
Men det har ingen aning om vad jag gör. Ingen kan se mig ingen kan höra mig.
Endast skogens djur ser och hör mig. Jag är som ett litet spöke i sommarnatten där i skogen där jag knegar med huset. Eller rättare sagt både jag och pappa är som spöken tillsammans.

Vi lyssnade i och för sig på Karlavagnen på radio som brukar vara ett par timmar till midnatt medan vi jobbade.
Det framkallar minnen hos mig från barndomen när jag på mina lov brukade följa med pappa till olika jobb i vildmarken. Utanför Kåbdalis, Solberg utanför Nattavaara, Kvikkjokk, Årrenjarka för att nämna några ställen där pappa har gjort större jobb.
Så fort jag hade ett lov, eller kände mig lite krasslig så jag fick vara hemma från skolan.
Då blev samtidigt saknaden efter pappa stor. (alltid varit pappas flicka) Då fick jag alltid komma och vara med där han var.
Och med på dessa ställen långt uti ingenstans fanns det alltid en radio.
Den gick oftast på batterier. Det fanns aldrig någon tv på dessa platser.
Men Karlavagnen på radio lyssna vi på om kvällarna i husvagnen/ baracken/ stugan. Var vi än bodde.
Jag kommer till och med igår hur den gamla intromelodin till Karlavagnen lät.
Doften av myggmedel och fotogen, vanliljte som vi kokade,  mandelkubben som smulade ner bordet där spelkorten och massor av tändsticksaskar låg. Pappa lärde mig spela poker när jag var 9 år gammal. Och tändstickorna fick vara våra ”skatter” som vi hade som insats.
Ja det är barndomsminnen från mina besök på pappas olika arbeten när han fick veckopendla. Och dom olika människorna jag träffade på dom olika resorna allt från naturnära tyskar till roliga lappgubbar.
Jag tyckte verkligen om att vara med han på dessa ställen. Vi bodde enkelt, vi levde enkelt. Jag kände en sån frihet när jag var med pappa själv. Jag strosa fritt i skogarna medan pappa jobbade. Jag fick vara vaken sent, och ingen mamma som tjata och bestämde. Haha! Jag byggstädade lite. Och hjälpte pappa med enklare saker typ skicka verktyg och hålla nån bräda eller så. Jag samla på vackra stenar jag kunde hitta, eller plockade vildblommor.
Jag hade aldrig några leksaker med mig vad jag kan minnas lekte jag med de naturen hade att erbjuda. Eller så ritade jag.

Så igår när vi var på bygget och Karlavagnen drog igång på radio samtidigt som jag spraya myggmedel i nacken och runt halsen som om det vore parfym. Så kändes det som att gå tillbaka i tiden när jag vare liten. Fast idag är jag vuxen.

20160601_220517 (2)
Det var så vackert ute igår så jag vart tvungen att ta några minuter paus med att fota och bara skåda allt de vackra utanför huset.
Solens strålar lyste upp skogen så vackert. Likt gyllene pelare i ett sagolikt palats.
Jag blir nästan tårögd när jag får se naturens skådespel. Det är långt ifrån vad bilderna kan visa.
20160601_220349 (2)

Så igår natt när jag och pappa jobbade på huset fick vi skåda onsdagens sista strålar som gav ett varmt mjukt ljus likt en fotogenlampas.
Höra Karlavagnen och fåglarnas sång, känna doften av trä och myggmedel.
Och det bästa av allt känna känslan av friheten.
Du och jag pappa!

Om lenasoderberg

Jag heter Lena och är en tjej på 27 år. Jag och min familj håller på att bygga hus i min barndomsby Åskogen, 2 mil norr om Boden. Vi har en son född augusti -15 och är nu mammaledig. Men jobbar annars åt en byggfirma här i Boden. Mina intressen är friluftsliv av olika slag. Jaga, fiska, allt som har med naturen att göra! :), min familj och vänner, foto, pyssel och såklart min cockerspaniel pojke Charlie. Man kan säga att jag är en norrlandstös med skinn på näsan som gillar att bryta mot normerna :D Min blogg kommer mycket handla om det jag nyss skrev, Min vardag helt enkelt! :)
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s