Just nu är vi och jobbar i Sävast med en utbyggnad till en befintlig gammal timring åt två fantastiska entusiastiska människor.
Jag blir varm i hela hjärtat och känner verkligen glädjen med dessa människor. Dom har ju hittat deras drömställe att repa/bygga ett hem på.
Det är inte alla gånger man i detta jobb känner ”något” speciellt för människorna man utför jobbet åt. Man vet kanske inte så mycket om dom, har bara träffat dom ett par gånger i vissa fall, kanske inte vågar bjuda så mycket på sig själv. Att man helt enkelt inte fått någon speciell uppfattningen om personen/personerna ifråga.
Vi göra ju självklart lika bra jobb åt dom för de! Men på något vis så känner jag att det är lite extra roligt att arbeta för personer man fått lära känna lite mer. Behövs egentligen inte mycket för att jag ska känna så. Det räcker med ett naturligt leende och en ärlig godhet direkt från hjärtat så blir man ju påverkad av de. Att dom är öppen och positiv helt enkelt. Jag känner direkt om det är påklistrat eller tillgjort.
Vissa människor känner man på en gång någon slags dold gemenskap med fast man egentligen inte känner dom så mycket. Och det gör jag med dessa två.
Och det är ju särskilt roligt att få vara med och bygga upp en framtid till yngre personer. Som bygger deras första hus som dom senare ska flytta in i och säkerligen bilda familj osv. Jag blir varm i hela hjärtat när jag tänker på de. Ett ruckel till timring när dom köpte de som vi nu har repat till och ska göra utbyggnad på. Och att två människor kan se potentialen med den byggnaden i de skick den var då är så roligt! Och så mycket dom har jobbat och slitit med det då vi inte har varit där! En byggfirma dom hade varit i kontakt med hade sagt nåt i stil med ”bensin och en tändsticksask” som ”råd” när dom fråga om deras hjälp. Klart de skär i ens hjärta när någon säger så om ens blivande drömhus. Men vi sa ”vi kan göra ett försök” och det gick bra. Huset står stabilt nu och är klart för utbyggnad.
Och jag känner verkligen att jag vill också vara i deras kläder!
Dom ser verkligen ut som de perfekta paret. Och det har inget och göra med deras yttre eller hur dom matchar varandra utan att dom ser så glada och lyckliga ut tillsammans. Och att dom nu ska få drömhuset klart som småning om och flytta bort från lägenheten inne i stan.
Jag vill också bygga drömhus och ha allting stabilt runt omkring mig!
Men tills dess får jag vara lycklig för deras lycka som jag känner med dessa två människor. Och tänka att min tid kommer nog också
Och så får jag vara lycklig i nuet med mitt liv.
Och tro mig det är jag!
Jag är bara inte i den typen av lyckofas i livet ännu. Men jag kommer dit. Med eller utan karl ska jag flytta ut till ett mysigt litet hus på landet och odla jordgubbar och tomater. Och skjuta rävar från köksfönstret. Jajjemen de stället kommer jag snart och hitta!  😉

Det blivande drömhuset