Eftersom jag älskar denna låt så mycket. Och eftersom den är så jävla mycket Svalbard så ska denna lyssnas på här på min blogg.
(”Svalbardianerna” lyssnar mycket på denna m.f upptäckte vi.
Tycker jag var lite kul då jag själv i mina tankar drömt mig bort till denna låt när jag tänkt på diverse resmål jag vill göra.)

Det blir aldrig riktigt mörkt så här års uppe på Svalbard.
Luften är otroligt torr där uppe, så dom säger att man som nykomling blir värst drabbad av trötthet. Jag kunde sova hur länge som helst om jag bara fick. Men det vill man ju inte när man är så kort tid där uppe. Så det var bara och ta sig i kragen och stiga upp.

Blev så förtjust i denna hund som stod och yla utanför en affär en dag vi var ute och gick. Jag bad David ta lite bilder på mig med denna fantastiskt vackra hund. Jag vill ha!! Undrar vad Charlie skulle säga om han fick ett syskon ^^ inte så populärt skulle jag tro.

Så jäkla go den hunden var!. Tror hon/han gillar min sälskinnsmössa också. Ser så ut. På tal om de så får ju draghundarna här uppe äta sälspäck för att överleva den stränga kylan. I alla fall på vintern.
Nåväl, vi klev upp och starta dagen med en portion Römmegröt (typiskt norskt) innan vi begav oss mot Steves stuga.
Steve är han som guida oss upp på Larsbreen och in i glaciären.
På med trugerna och sen var de bara och vandra tills låren brände. 😉

David på bilden ovan faschinerad av dessa truger 🙂
Snygga frilufts bruttor jag fick i bild! 😉

Stanna till på en liten fika. Blåbärssoppa och kex, som de ska va! 😉
Ett liten gäng på 6 pers var vi, härlig gemenskap och mycket trevligt var de!
Jag på ”larsbreen” (glaciären)

Här är början på isgrottan vi klättra och kröp i. Flera meter ner i den djupa och glittrande glaciären. Var med en skräckblandad förtjusning jag gled sakta ned längs med repet i denna uråldriga skapelse. Bilderna som togs där nere var med Davids kamera och dom bilderna får jag senare. Men de var verkligen supersvårt att ta bra bilder där nere. Så jag har snott några bilder nån annan tagit från just denna isgrotta. Bara så ni får en lite bättre förståelse för hur mäktigt och sagoligt detta var. Alltså inte jag som har tagit denna bild. Men ändå! Kolla in..

Det är smältvatten som har format denna grotta, och den virvlar sig i alla möjliga runda mjuka former.
På ett ställe var de riktigt obehagligt att gå genom för det kändes som att mina höfter fastna mellan isväggarna. Brrrr! Men de var bara ett pari de var så där obehagligt trångt. Sen kunde man röra sig ganska fritt.

Även denna bild är snodd.. Svårt å beskriva i bilder också hur känslan var där nere. Men det var helt MAGISKT! Vi stanna och luncha där nere och sen var min rädsla borta. Visst lite små läskigt var de ju. Särskilt påvägen upp när vi såg en stor spricka i glaciären. Och kom att tänka på att en annan isgrotta i Longyearbyen hade rasat. Klaustrofobia! 😛
Helt otroligt att de lagrerna av flera tusentals års is, typ som årsringar i träden.
Jord, grus och uråldriga löv där nere inne i isen. Det var länge sen de fanns träd på Svalbard kan jag ju säga.
Så det var häftigt!

När jag bokstavligt talat såg ljuset i tunnels kände jag en stor lättnad.

David, Kajsa och Steve 🙂

Underbar utsikt från Larsbreen ner mot samhället.
Var en jätte fin tur och vi är jätte glad vi lärde känna en sån bra guide som Steve som ordna med denna turen till oss och till ett sånt lågt pris dessutom! Kanon bra de 🙂
Jag är så otrolig stolt över mig själv att jag klara denna klaustrofobi tur inne i glaciären. Man hinner tänka en och annan orolig tanke där nere. He he Men jag har inte riktig klaustrofobi så de kanske är därför jag klara av att genomföra detta.
Men orolig var jag inför denna tur. Men de gick ju SÅ bra! Riktigt trevlig hade vi också. Är super nöjd med denna tur.

Nästa blogginlägg kommer handla om våran skoterfärd till Östkusten. Den vill ni inte heller missa 😉 För då kommer riktigt najsa bilder. Hade gott så länge!