Mitt första inlägg 2019 insåg jag just. Vi har haft kyla som har legat mellan -20 till -34° i 3 veckor nu. Det biter om kinderna. Men de kallaste dagarna är också det absolut vackraste också. Så det får man trösta sig med.

Björkarna färgad i gyllene av solen mot den isande blå skyn. Det är vackert. Mina ögonfransar blir lika frostiga som grenarna på träden. Där jag går med Charlie på promenad. Han har blivit bättre i bakbenen nu sen påkörningen i december så vi går lite längre promenader nu men fortfarande inte långpromenad. Korta stunder fast flera gånger om dagen.

Mitt år började inte så lätt faktiskt. Jag är inför olika val. Står lite i ett vägskäl kan man nog säga. Och kånner mig ganska stressad och bekymrad över detta. Hur ska jag välja, hur ska jag tänka, vad säger mitt hjärta och hjärna.. vad ska jag göra åt allt de här som har hänt.

Det är smärtsamt och jag är rädd. Tänk att man bara inte kan få ha lugn och ro nån gång i livet. Ni vet ett sånt där skönt liv där dagarna flyter i hop och är enformiga och harmoniska. Inget särskilt behöver hända. Ett ganska ospännande liv fyllt av trygghet och värme. Bara för ett tag! En period av ens liv kan jag väl få känna de där ”alla” känner??!

Hoppas det snart känns lättare att andas. För det gör så ont just nu.

Men jag vet att de här fixar jag. Jag klarar av alla prövningar och fixar alla problem som den bra probelmlösaren jag har blivit genom åren 😊 det kommer läka.

Men utan alla mina nära och kära hade det varit svårt. Är så glad att ha så fina och bra människor omkring mig. Kärlek till er alla! ❤