Hat-kärleken till bygget i Åskogen

Redan juli månad!

Tiden bara springer iväg och man hinner som inte med i svängarna för vi har fullt upp på bygget och allt annat.

Vi har haft några fina dagar med nu är de 8° med regn och blåst! Så trist.. men det gör inte så mycket när man lika står under tak och jobbar. Tycker det är ganska mysigt faktiskt att höra regner smattra mot plåten.

Vart 13 timmar på bygget igår. Mot slutet var jag ensam. Knalla på där för mig själv. Regnet öste ner. Satte mig på en pall och tog mig en femma.

Titta ut genom den öppna entrén från hallen Kaffet som ångar från koppen mot mina läppar. Det smakar och doftar så gott med kaffe såna gånger. När man känner den råa fuktiga kylan och hör sommarregn smattra. Jag satt där för mig själv och begrunda.

Jag tänker på allt vi gått igenom med bygget. Vilket otroligt hästjobb vi gjort. Och mycket är de kvar. Vilken tur att vi fått hjälp från alla nära och kära som ställt upp för oss. Jag blir rörd varje gång jag tänker på de.

Den tacksamheten jag känner kommer jag bära med mig så länge jag andas.

Jag gjorde mig påmind att exakt för ett år sen i dagarna hade vi just fått upp takstolarna och var i full färd med att spänna kombinationsväv. Mörka moln hotade en bit bort och dom hade lovat 40 mm regn. Samma väder som är nu i veckan. Minns de som igår.

Stressen att få de under tak. Nu är det så skönt att slippa känna så.

Jag satt där och sörpla i mig kaffet och smålog för mig själv. – Vi är bäst! Vilket team vi är.

För 5 månader sen var det bara ett tomt skal invändigt. Nu är det isolerat, ventilationsrör dragen, har vi väggar, de har slipats och flytspacklats hela plattan som tyvärr var ett ont måste, elen är snart färdigdragen, vi har kopplat in vattnet till huset, vi har börjat slå innertak och väljer färg. Ja å massor där till. Samtidigt som vi har heltidsjobb. Men nu är vi lediga.

Det är nu de roliga börjar. Men också de jobbiga.  Alla dessa val man ska stå för senare! Att inte ledsna och tänka – Hur fan tänkte jag när jag valde de här osv…

I söndags beställde vi kök från ikea. Ja de blev så. Epoq trodde jag var billiga men de barka iväg mot 100.000 så då sa vi stopp och belägg! Tycker helt enkelt inte det är värt de när man vet att man ändå kommer måste byta kök i framtiden pga allmänt slitage och omodernt som de kommer bli om 20 år 😅 haha!

Ja det händer mycket nu. Och det är roligt. Man jag slits mellan rollerna av att vara en bra mamma och bygga färdigt vårat hus. Det är en svår kombo. Jag vill vara med Björn alla stunder men det går inte. Jag vill också vara på bygget alla dagar. Men det går inte. Hur jag än gör är de nåt som är fel. ”Vårat bygge går för långsamt. Vi borde vara klar vid de här laget” ja de kan vissa av er tycka och tänka. Men verkligheten är en annan. Vi har ett ansvar som föräldrar också. Vi väljer att göra annat än bygga ibland för våran egen skull och Björns skull. Lite utflykter gör vi givetvis också mellan varven.

20170630141723_IMG_0235

Om än de är högt tempo på huset just nu.

Tanken på att jag måste ju va den enda mamman som lämnar bort mitt barn just nu så mycket som jag gör. Dom tankarna frambringar stora skuldkänslor fast jag vet inners inne jag inte ska ha de. Men det är svårt att inte känna så när Björn ibland blir ledsen när jag ska lämna honom för att fara och jobba.

20170630150924_IMG_0237

Jag vet att jag gör mitt yttersta med tanke på livssituationen. Och det får vara bra så tills vidare. Jag bygger våran framtid. Jag tröstar mig med att Björn kommer inte minnas något annat än att vi alltid bott där uppe. För han är ju så liten än. Det är bara jag och Anton som kommer att minnas den stormiga tiden som tur är.

Ja det är inte lätt att vara småbarnsförälder och bygga hus själv. Igår hade vi ingen barnvakt så då fick han hänga med på ryggen. Vart lite extra tungt då. Hehe.

20170704_102450

20170704_103330

Men det är inte så barnvänligt på byggen så han var bara med en kort stund sen fort han och pappan hem. Och jag tillsammans med Moa byggde vidare.

Ja vad ska man säga. . det kommer vara värt all mödan sen. Det är jag helt övertygad om. Jag kan skratta och gråta samtidigt. Slita av mig håret i frustration och svära. Ena studen är jag alärt och pepp känner att det är kul att bygga sitt egna hus. Nästa stund känner jag stress och press. På något så där sadistiskt sätt gillar jag de. Stressen och pressen. Särskilt nu när de händer tusen bollar i luften. Effektiviteten. Styra och ställa över sitt egna bygge. Väljer hur de ska se ut. Diskutera med min andra hälft. Planera och fundera. Sömnlösa nätter ibland. Eller åtminstone sena kvällar/nätter då hjärnkontoret går på högvarv. Ja visst låter de underligt men jag trivs med de. Kniven mot strupen. Till jul ska vi vara klar har jag bestämt!  Anton är skeptisk men jag är positiv! Vi SKA fira jul där om än vi fär skita på ett utedass tills vidare! Haha 😂

Ja nå är det träligt men när vi väl sitter i vårat pampiga hus och blickar ut över byn och tallkronorna. Stoltheten vi kan känna att de här gjorde vi förbannat bra.

High five!

20170628_132626

Mål i sikte.

 

Om lenasoderberg

Jag heter Lena och är en tjej på 27 år. Jag och min familj håller på att bygga hus i min barndomsby Åskogen, 2 mil norr om Boden. Vi har en son född augusti -15 och är nu mammaledig. Men jobbar annars åt en byggfirma här i Boden. Mina intressen är friluftsliv av olika slag. Jaga, fiska, allt som har med naturen att göra! :), min familj och vänner, foto, pyssel och såklart min cockerspaniel pojke Charlie. Man kan säga att jag är en norrlandstös med skinn på näsan som gillar att bryta mot normerna :D Min blogg kommer mycket handla om det jag nyss skrev, Min vardag helt enkelt! :)
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hat-kärleken till bygget i Åskogen

  1. Ni gör det så himla bra! Huset kommer att bli helt fantastiskt! Jag förstår din ångest men det är precis som du säger att sonen inte kommer att minnas det. Han får ju dessutom himla fin relation även till era nära och kära. Huset kommer att bli en stolthet och trygghet i generationer. Kämpa på! ❤

    • lenasoderberg skriver:

      Tack kära du! Jo har vi tagit oss så här långt så är de vara bita ihop in i de sista. Som sagt de är väldigt blandade känslor och hat-kärlek med att bygga sitt hus.
      Ja han får en väldigt fin relation till mor och farföräldrar så myclet som han är med dom. Så det får man se som en bonus istället för nå annat. För det är det ju faktisk 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s