Hej allihopa!

Hoppas allt är bra med er! 🙂 Här är de full kastrull som vanlig. Björn har fått sommarlov från dagis och jag bygger på vårat slott. Anton jobbar och jag är ju numera arbetslös pga Bergenudds konkurs. Men jag är inte så bekymrad det kommer lösa sig på jobbfronten för mig det är jag helt övertygad om 🙂

Som jag nämnde tidigare så hade vi en lite fotoshot på bygget i ett samarbete med Närhetsliv

Som är ett projekt Bodens kommun satsar på. Det handlar om att lyfta fram Boden.  Vad som är så bra med att bo här. Vad som känns viktigt att ha nära sig. Alla är ju olika, olika intressen och vad vi värderar högst att ha nära till. Och man kan väl säga att jag fick representera landsbygden då. Jag hoppas verkligen genom att synas och höras som jag gör och gjort tidigare att jag kan inspirera andra unga att välja landsbygden. Att våga satsa på sina drömmar. Många har flinat å skrattat åt oss när vi presenterat våran dröm. Nästan som att de är helt vansinnigt att bygga i Åskogen av alla ställen. Varför vill man göra de? För mig är de viktigt att ha nära till min familj men framför ha nära till allt naturen och skogen har att erbjuda.

Och i skogen bygger vi ju hus nu som ni vet 🙂

Skogen är ju verkligen vårat element. Båda två jägare. Men så har det ju inte alltid varit. Men skogen har ändå alltid haft en speciell plats i mitt hjärta oavsett årstid eller aktivitet.

Att få bo nära allt det vackra i naturen. Tystnaden, lugnet men samtidigt gemenskapen som den lilla byn Åskogen faktiskt har att erbjuda. Det är rikedom för mig.

Magasinet Närhetsliv kom ut i alla hushåll i Boden i helgen. Var så himla roligt att vittja brevlådan för en gång skull. Som annars består av endast räkningar och reklam. Haha!

Och väldigt överaskande att jag hamna på omslaget! Det hade jag seriös aldrig trott! Gudars så roligt! 🙂

Bilderna blev toppen! Om än jag såg ut som 7 svåra år. Haha!  Hade sovit ca 16 h på på 4 dagar! (Det syns) 😂 Alldeles för lite sömn. Mitt i konkursen med jobbet, stressad och förvirrad, varit på bygget och slitit som ett djur varje kväll osv. Ja jag kan ju säga att de är ju min nya livsstil de här med lite sömn och 70 bollar i luften.

Men jag kan säga att det känns mycket bättre nu. Men riktigt lungt blir det inte än på ett tag för mig 😉

Mats Engfors är den proffsiga fotografen som tagit bilderna till de här magasinet. Hans företag heter Fotographic. Hemsidan hittar ni Här

Kolla in hans bilder han är verkligen sjukt duktig! Jag är verkligen imponerad. Tänk om man kunde ha en bråkdel av hans kunskaper inom foto så hade jag varit väldigt nöjd!  Jag älskar ju att fota själv men ibland känner jag mig helt lost när det kommer till de tekniska. Jag är en glad amatör som blir inte så glad när jag ser en bild i mitt huvud åså får jag inte till den i verkligheten. Haha! Å de här med Photoshop och lightroom har jag inte ens gett en chans att lära mig.

Nåja!

Fotograferingen kändes avslappnad och rolig. Mats är verkligen hur duktig som helst och riktigt trevlig. Här kommer tre bilder han tog från fotograferingen.

Husqvarnan som är huvudverktyget i hela husprojektet skulle givetvis vara med lite så där snyggt i bakgrunden.

Jag har försökt hitta repotaget på internet så ni som inte bor i Boden kan bläddra och läsa där. Men jag har inte lyckats. Så istället citerar jag det Vanessa på Yours skrivit efter telefonintervjun med mig. Och lägger upp bilder från magasinet 🙂

Ett nybyggt närhetsliv

 

Uppe på en kulle, mitt i naturen med blåbärsriset runt knuten. I Åskogen, två mil norr om Boden, bygger Lena Söderberg sitt drömhus. En timring med en boyta på 170 kvadratmeter. Här vill hon bygga kojor med sonen Björn. Här vill hon förverkliga idén om att bli självförsörjande med sambon Anton.

 

Att Åskogen i Boden är Lena Söderbergs paradis är inte en slump. Hon växte nämligen upp här och känner, faktiskt, varenda kotte. Som barn spenderade hon mycket tid i det fria med framför allt sin pappa som äger en skogsfastighet i Åskogen.

– Vi har lufsat runt i skogen tillsammans och jag har planterat skog varje sommar från att jag var 13 till 19 år. Friluftsmänniskan i mig har alltid funnits där även om jag, precis som alla andra, fick för mig att jag skulle flytta söderut efter gymnasiet.

Flyttlasset gick till Örnsköldsvik där hon gick en ett år lång naturguideutbildning på en Folkhögskola.

– Men jag saknade landsbygden i Boden, min familj och närheten till naturen så jag flyttade tillbak till Boden 2010.

Lenas pappa, som har en byggfirma nischad på timringar, föreslog att Lena skulle jobba hos honom ett tag.

– Jag hade aldrig hållit i en motorsåg tidigare, haha. Men han lärde mig att timra och mitt intresse växte sig starkare. Det slutade med att jag gick en snickarutbildning via vuxenutbildningen i Kalix och idag älskar jag att skapa med händerna.

I bakhuvudet fanns hela tiden drömmen om att bygga sitt eget hem på samma ställe där hon själv vuxit upp. Något sambon Anton inte var helt förstående till, till en början.

– Nä han var inte med på tåget, han tyckte att jag var helt galen. För hans del hade vi gärna köpt ett färdigt hus och så hade det varit bra med det.

Men nej, att timra sitt eget hus i Åskogen var viktigt för Lena. Med pappas erfarenhet och hennes egen kunskap vid det här laget, var det här en möjlighet de bara inte kunde kasta bort.

– Vi har skog, vi har kunskap, vi har tomt och vi har en kulle. Vi såg potentialen i att kunna leva utan grannar att dela häck med. Precis som vi båda egentligen ville ha det.

Björn kan springa fritt

Sagt och gjort, den 10 maj 2015 höggs timmerstockarna som sedan fraktades till Flarken för blocksågning. Samma sommar började sambon Anton, som kör grävmaskin, att bereda för tomten och grunden. Gruslass efter gruslass fraktades dit och i september började arbetet med stommen. Den öppna planlösningen för enplansvillan har Lena ritat själv. Timrat har hon också gjort, i den mån hon kunnat, mellan amning och blöjbyten. I augusti 2015 föddes nämligen sonen Björn.

– Det känns så fint att få ge Björn den här uppväxten också. Friheten att plocka bär bakom husknuten och bygga kojor långt ifrån trafikerade vägar. Det tilltalar oss alla enormt mycket.

Ja, närheten till landsbygden samtidigt som centrum är en bilfärd 10 minuter bort, är anledningen till att Åskogen är den ultimata platsen för Lena och hennes familj.

– Det är viktigt med lugnet och friheten. Att vi får bo för oss själva. Vi är sociala personer men just att vi kan välja när vi vill åka till stan, och sen åka tillbaka och inte känna att grannarna är inpå tomten. Det är frihet för mig. Det är en fråga om prioritering. Vi får planera och bunkra upp när vi handlar mat och så vidare. Det blir också en väldigt stark gemenskap när man lever i en by så här, där alla känner alla. Man hjälps åt, det liknar inget annat. Jag hoppas att jag kan inspirera fler unga att våga skapa sina drömhem på landsbygden.

När Lena studerade i Örnsköldsvik passade hon också på att ta jägarexamen, något hon har stor användning för idag.

– Både jag och Anton jagar och idag är vi självförsörjande på kött. Vi åker också till Norge en gång per år och fiskar torsk och sej.

När huset står färdigt och fokus flyttar ut till trädgården vill hon också förverkliga planerna om ett växthus.

– Jag har köpt massa gamla fönster som jag magasinerat och ska göra ett växthus av. Jag vill bli ännu mer självförsörjande. Närproducerad och ekologisk mat har blivit ännu viktigare sedan jag blev mamma. Jag vill ha höns och kunna odla grönsaker och potatis. Det längtar jag verkligen efter.

Och huset, med de handbilade stockarna, där den skrovliga ytan vittnar om pappans många timmar med yxan, är snart inom räckhåll.

– Jag hoppas verkligen att vi kan fira jul där i år. Med hela familjen i vardagsrummet vars stora fönster gör att vi mer eller mindre har naturen inne i köket. Det är drömmen.

Ja där fick ni läsa ni som är icke bodensare 😁 är verkligen supernöjd med repotaget. Vanessa fick verkligen till texten mitt i prick. Utan att ens ha träffat mig. Helt otroligt! Men vi hade ett långt och givande samtal där hon intervjua mig.

Jag känner mig hedrad över att Närhetsliv ville göra repotag med mig. Det är smickrande. Och när jag läste de fantastisk fina Vanessa skrivit blev jag rörd i tårar. Särskilt slutet av texten. För i de där huset ligger de så mycket blod svett och tårar av allt vi har kämpat. Och längtan att flytta in i vårat helt egenbyggda hus. Den längtan är så otroligt stor så det går knappt att beskriva med ord. Hade det inte varit för att tiden är knapp som småbarnsförälder hade vi nog varit färdiga för länge sen. Men jag skulle aldrig för mitt liv byta bort den här stora prövningen i livet mot nånting annat. Tänk er ett smärtfritt dans-på-rosor-bygge. Vad är de för lärdom? Nä det ska svida så man vet att man överlever alla världskrig 😉

Lämna gärna eran kommentar så jah får höra vad ni tycker. 🙂

Hade gott!