För snart tre veckor sen somnade Antons farfar Ingvar in 95 år gammal.

Ett långt liv har han levt tillsammans med alla nära och kära. Och mycket har han hunnit vara med om på sin livslånga färd. Idag tog vi ett sista farväl i Överluleå kyrka.

Det var en fin begravning. Med musik från Dan Andersson m.m Prästen talade så fint och målande om Ingvar och hans liv.  Han talade om storskogen som symbolik för Ingvar. För där jobbade han hårt förr i tiden. Jagade på fritiden och hämtade de vackraste matrialen som han skapade riktigt vackra hantverk av. Hantverk som idag pryder många familjemedlemmars hem. Bla vårat.

Och just skogen är ju något som många kan känna sig hemma i. I alla fall jag och många fler jag känner. Det naturliga och lättsamma. När man träffar likasinnade människor ja då vet man att man kommit hem.

Skogen kan kännas oändligt stort precis som livet.

Fast livet på jorden är ju inte oändligt om än de kan kännas så när man är mitt i livet eller precis i början av livet. Så mycket man har framför sig så mycket man vill göra med livet. Och huvdsaken man gör något gott av livet och lämnar något bra efter sig. Precis som Ingvar gjorde. Där runt omkring mig i kyrkbänkarna satt människor som jag håller kär. Som har fått en viktig plats i mitt liv och hjärta. Allra mest min sambo Anton som jag delar glädje och sorg med. En fantastisk son och just nu en hektiskt vardag med. Hans familj är också min familj och jag tycker det är så fantastiskt att få ha alla dom här människorna i mitt liv och det är delvis tack vare Ingvar som alla dom här underbara människorna finns. Som gör att även min son Nils Ingvar Björn är den person han är. Jag är glad vi valde namnet Ingvar in i Björns namn för att hedra gammelfarfar och på ett sätt få Ingvar att leva vidare genom Björn.

Jag tänker mig som den här gamla björken. Jag tycker den är så vacker med alla dess grenar som gör den stor och vid. Den är gammal men ändå så vacker. Det syns att den varit med i många generationer och hunnit få spridda grenar.

Skogen är vacker, den är harmoni och den är ljuv.

Precis som en sommarnatt.

Och jag vet att Ingvar är på en sån plats nu. Han är pigg och han är fri, fri från smärta och sjukdom. Han har fått återförenas med sina föräldrar och andra släkt och vänner som är på andra sidan och tar emot honom med öppna armar. Han har det bra där.

Det får man inte glömma när man sörjer sina nära och kära som går vidare.

Minnesstunden var trevlig, god mat och kaffe med tårta efteråt som jag fick de hedrande uppdraget att baka.

Var roligt att träffa Antons kusiner och många fler som jag aldrig träffat tidigare pga att en del är utspridda på lite olika ställen i vårat avlånga land.

Här är Ingvar och Ulla på Ingvars 95-års kalas.

I 70 år har dom hållt ihop. 4 pojkar och massor av barnbarn och barnbarnsbarn har dom tillsammans fått. Det är så beundransvärt och vackert. En livslång kärlek som aldrig suddas ut.

Är så glad vi hant ta en 4 generations bild också. Jättekul för Björn att ha i framtiden då han tyvärr inte kommer minnas gammelfarfar.

Det finns Ingvar i många och jag vill tacka dig för att jag fick lära känna dig och säga att jag är så glad och tacksam att få vara en del av familjen Gabrielsson.

Vila i frid farfar Ingvar ❤