Dan före doppardagen var det äntligen dags att tända islyktorna. 

Jag och pappa fyllde sparklådan med ljus och tändstickor och begav oss ut i byn. Vi tog södra sidan. Stibbe och Britta tog norra så möttes vi halvvägs. Det var en riktigt krispig eftermiddag ca -14° men vi fick fort upp värmen. Det började snabbt skymma och när vi hade kommit en bit längs vägen och titta bak såg det ut som ett riktigt konstverk av de ljus som lyste likt ett pärlhalsband. På båda sidorna av vägen i den bitande kylan spred dom sitt ljus. Det var så vackert så jag blev rörd i tårar! Men glädjen var stor. Kände mig helt lyrisk! Som ett litet barn studsa jag omkring mellan lyktorn.

Julstämningen var på hög nivå och det var så mysigt att sprida ljus i våran lilla by så här dan före doppardagen. Bakom oss anslöts fler och fler ljus på våran färd genom våran by Åskogen. En bil med nån vi inte kände igen stannade mitt på 356an för att berömma oss över engagemanget och att det lyste så vackert. Och det är bara så kul!! Att få med så enkla medel sprida sån stor glädje för andra som passerar hem till sina hus och släktingar inför jul.

Det blev även ett litet reportage i Kuriren som uppmärksammade detta. Länken hittar ni här.

http://mobil.kuriren.nu/fb/islyktor-lyser-upp-by-9074461.aspx

Hon råkade skriva lite fel. De är alltså 79 lyktor och de är inspirerat från Voullerim då jag passerade när jag var påväg till vintermarknaden i Jokkmokk förra vintern 🙂

Det var svårt att få bra bilder i mörkret då jag är nybörjare på att fota i mörker. Givetvis måste det upplevas att passera alla 79 islyktor för att förstå stämningen. I denna mörka tid kan vi behöva lite extra ljusspridning tycker jag. Och om de kan glädja andra vilket de har gjort märker jag så är det värt varenda timmes jobb med lyktorna.

När alla lyktorna var tända samlades vi några grannar vid eldstaden och jag hade tagit med min blåbär/lingon glögg jag gjorde tidigare i december. Vi fikade och sjöng lite julsånger. Ja stämningen var ljuvlig!

Sedan önskade vi varandra god jul och varma kramar delades ut. Jag är så tacksam att jag fick hjälp med mitt ”lilla” projekt. Att ha så fina grannar och fin familj som dan före jul hakar på och hjälper mig med detta. För jag vet ju hur mycket folk har att göra dan före julafton. Jag är verkligen så tacksam! På vägen hem sparka jag en extra sväng norröver för att se så ingen hade slocknat. Att sparka där i mörkret längs alla islyktorna var magiskt! Som en vintersaga. Det var alldeles stjärnklart och ett svagt norrsken uppenbarades i fjärran. Tystnaden. När man endast hör sparkens medar som knastrar mot isen på vägen.  Och från varje andetag bildas ett stort moln. Jag såg hur Loijas hus lyste mysigt och de såg så där juligt och välkomnande ut från vägen så jag blev bara tvungen att svänga förbi där och säga hej och önska Ann en god jul. Jag kom mitt i julmatstillagningen. Värmde mina frusna händer och fick en liten pratstund innan jag fortsatte hem mot mitt barndomshem igen. Där mamma och pappa, min syster med barn som kommit från Ö-vik. Och min kära sambo och Björn. ❤

Den blev en klassisk uppesittarkväll med bingolotto, glögg, ostbricka och julgodiset. Inga vinster blev de men de var som vanligt jääävligt nära! 😉

Jag delat upp inläggen från i jul för jag insåg att det blir alldeles för långa inlägg om jag tar alla dagar i en klump. Och just denna dagen var värt att ta sin plats med veranda ord.