Helt otroligt att vi tog oss iväg att kolla luciatåget som var på Björknässkolan 8.30 imorse. Björn fick nå fnatt inatt. Vakna kl 21 och höll låda till 01. Vaknade sen 06.30. Guuud så seg jag var när jag vaknade. Klev upp kl 7 och gjorde gröt frukost, smörgås och frukt till lilleman. Tände ljus och satt länge och vaknade till liv och åt en stadig frukost tillsammans för att orka med dagen. Såg julkalendern gjorde vi också. Sen var de snabba ryck med kläder och borsta tänder.
Precis när vi kom in i aulan på Björnäs så började de. Snacka om att vara punktlig 😃
Den ljuva änglasången närmade sig och in i den mörka salen kom esteteleverna med sina ljus som fyllde den stora mörka aulan.
Det var så stämningsfullt och vackert så jag fick rysningar i hela kroppen. Jätte duktiga tjejer och killar. Björn satt som ett tänt ljus och tittade förundrat. Men efter en eller två låtar skulle han hoppa och dansa 😄 så han satt där å ”digga” i farfars knä och jag muta han med en och annan majskrok för att han inte skulle härja allt för mycket. Hehe..
Jag började tänka tillbaka när jag själv gick skola och var lucia både i högstadiet och gymnasiet. Stearinet som rann i håret och handsvetten som bildas av dom sammansvetsade handflatorna, nervositeten. Men det var samtidigt en stor ära att få bära den kronan. Jag har ju aldrig varit blyg för att stå i centrum heller. Men det roligaste var ju när man hade körtiderna då vi sjöng och övade alla sånger. Det var så kul och härlig gemenskap. Som en enda stor kärleksfull familj var vi.
Men att vara åskådare är otrolig skönt och trevlig då får man ju sitta och njuta av de vackra och bara vara 🙂 luciatåg är fint! Och lucia får gärna för mig vara vem som helst. Oavsett hudfärg eller kön. Jag bryr mig verkligen inte. Så länge det förmedlar glädje och ljus så är det ett lyckat lussade.
Nästa år kommer vi få se våran lilla Björn lussa på dagis. Så gulligt de är med barnluciatåg! När de är allt annat än perfekt men att få se de glittrande ögonen hos barnen som utstrålar så mycket glädje. Det överfinner nog allt. Perfektion är inte de viktiga som sagt. Utan det är att förmedla en känsla och stämning. 🙂
Efter luciauppträdandet fikade vi lite i personalrummet med farfar och hans kollegor. Sen for vi ut till Åskogen för lite lussebak.
Tanken var att vi skulle baka tillsammans med mormor men hon drog till stan å gjorde massa julärende. Så jag fick baka själv.
Men det gick ju bra de med såklart.
Och den här lilla rackaren som stjäl fågelmat fick jag syn på utanför köksfönstret.
Efter baket blev klart så packa vi och for vidare å ”lussade” hos Björns gammelfarmor/farfar med lite färskt bröd.
Vi satt och fikade av varandras fikabröd och surra på medan Björn rev ur pannskåpet för att ”laga mat” en allt för vanlig syn. I julklapp ska han därför få ett minikök med kastruller och slevar 😄
Jag tror de kommer blir en uppskattad julklapp. Ulla och Ingvar blev så glada att lilla pepparkakssgubben kom på besök. Men sen vart de kväll så vi styrde vår resa hemåt igen.
Där vänta en glad och kärleksfull far som hade saknat oss.
Bilder på mina pojkar från förra året. Mitt hjärta smälter!
Pojkarna i mitt mitt liv. Vad vore jag utan er ❤