Vacker morgondimma över Västerhus.

Igår  (tisdag den 4 oktober) var en helt fantastisk dag! Jag njuter av den än trots att det nu idag är historia. Jag har en riktig ”good feeling” känsla av den här platsen då de bringar fram så otroligt fina och roliga minnen hos mig och många fler som har gjort historia här.

Jag talar givetvis om Hampnäs folkhögskola. En riktigt gammal skola. Här har det kommit och gått mycket folk genom tiderna i alla generationer. I alla fall sedan 1910. Jag gick naturguide här mellan 09-10 så ”min årskull” av elever fick äran att vara med på självaste 100-årsjubeleumet.

Men innan vi strosade runt i Hampnäs/Själevad så var vi in till stan en sväng.

Vi gick till lekparken och busa. Björn skrutta runt och inspektera alla spännande saker.

Mammas lilla busfrö 😍

Efter vi hade ätit lunch och lekt klart i parken styrde vi hemåt. Syrran berätta tidigare att dom har börjat hugga ner björkalén vid min gamla skola på Hampnäs. Så sorgligt men nödvändigt då dom var så sjuka och kan vara en fara.

Här har dom påbörjat. Björkarna hade dom lagt i en hög intill vollybollplan. Det såg kalt och konstigt ut. Men som sagt de var ju nödvändigt då dom var så ruttna.

Björn hade somnat och till min stora glädje upptäckte jag att jag hade ju med mig systemkameran. 😃 jag brukar ofta svära över att jag inte har med mig den vart jag än går. Sån orutin när man står där vid något vackert tillfälle som man hade velat föreviga på bild.

Detta var ju inte planerat. Jag hade bara tänkt köra förbi med bilen som jag gör varje gång jag är på besök hos min syster. Då det liksom är på väg till där hon bor i Västerhus om man har varit och handlat i Själevad.

Men nu blev ett sån där guld tillfälle! Vädret kunde inte bli bättre, Björn hade vilostund och jag hade faktiskt kameran med mig! Så jag parkera bilen på elevparkeringen. Precis samma plats där jag brukade stå förr när jag bodde här. Av gammal vana antar jag, va inte direkt nåt jag tänkte på förän senare . Många har sina platser i fikarummet osv jag ni vet.

Huvudbyggnaden. Här finns aulan, matsal, vävsal, bibliotek och några studentrum. Just i vävsalen som är högst upp har många märkt av en del underliga saker. Jag och min klasskompis Linnéa var i aulan och spela biljard efter lunchen en gång och då hörde jag tydligt spädbarngråt från ovanvåningen. Det var så tydligt men jag var själv med att höra de tyvärr så man börjar ju fundera om det står rätt till uppe i knoppen då. Haha! Och vad jag vet så bodde inget spädbarn där i studentrummen ovanför. Och ingen som var på besök heller som hade spädbarn. Då känns det skönt när man får bekräftar att just Hampnäs folkhögskola är en av de mest hemsökta platserna kring Ö-vik. Det var min syster som hade läst de i efterhand i Allehanda där de hade gjort ett stort reportage på flera sidor om just spökerierna på den gamla skolan.

Det förvånar mig inte ett dugg! Jag hatade tvättstugan i källaren i byggnaden Hemgården.

Jag ville aldrig gå ner dit själv så jag försökte alltid få sällskap dit. Men jag hatar ju källare rent allmänt så jag tänkte att det spelade in stor roll till att jag kände som jag kände. Och kanske det gjorde de. Men fler kände samma olustigt känsla där nere så ja jag vet inte.. förutom tvättstugan var det lektionsrum och slöjdsal här. Övervåningen hade studentboende.

Hemgården bild tagen nerifrån Björnakojan. Där ser ni ingången till källaren som också hade bastu å massor av gamla förråd. Minns inte helt klart allt alla byggnader innehåller. Men jag skriver de jag minns. Sen får ni gärna fylla i eller rätta mig om jag har fel 🙂

 Herrgården heter lustigt nog den missanpassad tegelbyggnaden som jag bodde i, först bodde jag två trappor upp. Men sen flytta jag ner en våning och blev granne med Linnéa. Jag flyttade hit redan i juni (skolan började i augusti) men jag flyttade från killen jag bodde med då de tog slut och ville ha nåt eget place. Vilken tur det gick bra att bo här innan skolan började. Jag tillbringade hela sommaren här på ett tomt Hampnäs. Det var otroligt skönt! Jag jobbade hela sommaren och på min ledig tid var jag mycket själv. Vilket jag behövde efter allt som varit innan. Jag ströva runt mycket kring Hampnäs /Själevad.

Nå träffade jag ju folk jag umgicks med också. Men för de mesta var jag ensam.

Jag vandrade i skogen och kring mycklingberget. Jag joggade eller bara promenerade. Tillbringade de soliga dagarna här på bryggan intill Själevadsfjärden nedanför skolan.

Det gav mig så mycket energiboozt! Och tid till att tänka och hitta tillbaka till mig själv allt mer.

Jag var då 20 år. Från att bo i ett stort fint hus i Arnäsvall en kortare period till ett litet studentrum på ca 12 kvm med delad dusch, kök och tvrum. Valet var inte svårt. Varför behöver jag inte gå in på i de här inlägget. Men kan säga så här. Så fort jag fick reda på att jag kommit in på naturguidesutbildningen packade jag mina saker och flyttade. Den friheten att bara ha mig själv och hitta tillbaka till lyckan, den känslan var enormt stor. Frihet framför trygghet. Men tryggheten hade jag ändå. Ett fint hus och att ha någon vid sin sida behöver inte betyda att de är den enda sanna tryggheten i världen. Jag fann min egna trygghet genom att arbeta hårt och bygga upp ett bättre självförtroende genom att bara vara ensamen. Att inte behöva ”styras” av vad andra tycker jag ska göra med mitt liv. Långt från mina vänner och familj kändes givetvis tungt till en början. Men jag hade ju syrran nära och de kändes tryggt och bra.

Att bara få vara mig själv. Tiden här 09-10 utvecklades och otroligt mycket och hittade de där som är jag idag. Innan var det ganska destruktivt och ytligt. Mycket festande osv. Även om naturen sedan barnsben alltid funnits nära mig och jag alltid älskat vara där har jag prioriterat party och vänner och utlandssemester som spårat ur som hos många 18 åringar 😅 Inget jag ångrar för det var också kul när man var mitt i de. Men som sagt ganska ytligt och meningslöst också (dock inte mina vänner såklart).  Men jag antar många går igenom en sån period. Nu låter det som att jag blev hel nykterist och att det aldrig varit fest sedan dess. 😉 haha! Så va det ju inte. Men jag blev lyckligare, fann andra saker som blev viktigare och hitta mig själv allt mer. Och alla dessa fina människor som jag lärde känna på Hampnäs. Alla var verkligen helt unika och fantastiska på olika sätt.

När skolanstart närmade sig flyttade det in en stor skara människor från alla möjliga ställen runt om i Sverige. Och alla blev verkligen kompis med alla!

Jag upplevde aldrig nåt skitsnack eller utanförskap. Alla umgicks med alla trots de olika personligheterna och olika ryggsäckarna.  Alla var så kreativa och påhittiga! Så sjukt kul! Det hände alltid nåt kul på de olika studentvåningarna.

Innebandy på onsdagar, grillkvällar, karaoke, fest i Björnakojan, paddla kanot och kajak som de fanns tillgång till på skolan. Det anordnades olika temakvällar. Och mycket mycket annat! Det var verkligen så mysigt!

Vacker entré till Björnakojan

Jag gick runt där kring de olika byggnaderna och alla minnena kom fram. Solen lyste så vackert på Själevadsfjärden och de vackra lönnarna som i sin eldiga prakt gjorde sig vackert på stigen där vi gick. Tänk att jag hade hunnit glömma att det var så här vackert här!

Här hade vi fina grillkvällar

Björn sov gott i vagnen under tiden. Alla mina sinnen var vakna och jag kunde ta in allt de vackra ordentligt.

Smedjan var öppen och jag hörde hur nå maskiner lät där inne. I övrigt var det väldigt tyst och folktomt. Fast jag vet att skolan är igång men jag TROR de är skola för ungdomar med olika förståndshandikapp.

 Vi gick vidare mot Själevad bara för att strosa runt och fota där också.

Såg dessa bärbuskar efter en stig. Vet nån vad de är? Har aldrig sett såna här tidigare. Dom såg supergiftiga ut  😅 men dom var så fina! Vet nån vad de här är?

Barnen verkade ha slutat skolan så de blev mer människor och bilar i farten. Lyckades få en folktom bild i alla fall.

Älskar verkligen lönnarna! Önskar vi hade lönnar hemma! Så vackra löv de blir på hösten. Det blev för stökigt med all trafik och ungar så jag gick mot Hampnäs igen.

Själevadskyrkan är så vacker! Den har även blivit utnämnd som Sveriges vackraste kyrka nån gång vet jag.

Vi tog promenadstigen ”hem” till Hampnäs som går längs fjärden.

Plockade några vackra lönnlöv.

Gammgammel rektorn.

Han ser lite sträng ut 😉 hehe tror han var lite läskig också.

Hotell/ konferens och expedition.

Jag är ju en känslomänniska och att gå omkring här i mitt älskade Hampnäs gjorde nånting hos mig. När man börjar minnas saker. Och det är bara bra saker! Vänner jag har fått här. Alla roliga och lärorika lektioner. Det var bra lärare. God mat. Jag tog min jägarexamen här. Nej det var ingen pappa eller pojkvän som fick mig i dessa tankar som kunde påverka mig som så många tror för de är ju normen om en tjej kommer på att börja jaga verkar det som. Det var jag själv med inspiration från bla min klasskompis Mari som höll i jägarexamen.  En kvinna som jag alltid har beundrat för det är sån krut i henne! 😄 och min lärare Jenny som också jagar. Det var ju med hennes jaktlag jag var på min absolut först jaktdag som gäst.  Bra kvinnliga förebilder! Ja lite där började det för mig. Och det gjorde mig så glad att gå runt där. För här hittade jag ”hem”

Jag önskar att min lilla Björn får va med om allt de roliga jag var med om här. Den dagen han kommer börja söka skola om än de är i andra ändan av Sverige så kommer jag alltid uppmuntra honom till de. För att plugga och bo på internat är otroligt lärorikt och roligt. Så jag hoppas han får vara med om de också och får samma positiva upplevelse av de som jag fick.

Utanför matsalen kunde man sitta och äta dom varma dagarna till denna vy. Inte fy skam! 😄

Av löven jag plockade gjorde jag en liten ros och satte på stentrappan till Huvudbyggnaden som nån sorts kreativ kärleksförklaring till Hampnäs folkhögskola som så många bär med sig varmt i hjärtat och minnet liksom jag. Under mitt år här träffades några par som är gifta/tillsammans än idag och har bildat familj. Bla min klasskamrat Ola träffade sin kärlek Liv här. Dom gifte sig faktisk i Själevadskyrkan och tog så vackra bröllopsbilder på hampnäsbryggan. När jag såg de blev jag så rörd i tårar! För det kändes som de bästa vackra platserna för bröllop till just dom då de för första gången träffades här. En av några riktigt vackra kärlekssagor som började här.

Björn vaknade på sluten och hant också se en del av Hampnäs.

Sen gick vi tillbaka mot bilen där jag en gång för länge sen parkera och nu också på samma plats fast i en helt annan och betydligt mer betrodd bil än den jag hade när jag var 20 år som bara startade ibland 😉

Idag reser jag och Björn hem. Det har varit fina dagar med mycket jobb i trädgårdsland och annat kul. Men vi kommer bila först ikväll när han ska sova så de blir effektiv körning.

Hoppas ni alla får en fin dag! Nu är klockan snart 11.00 så de blir en lunch och sen ut i govädret.😊