De gamla gårdarna på Rävaberget

Igår var jag och pappa och städa upp kring husbygget. För på fredag kommer en journalist och ska göra ett reportage med oss om vårat ganska unika bygge.

screenshot_2016-09-27-20-45-43-1

Taket blev klart före älgjakten så det känns jätte bra! Vi är så glada att denna vackra byggnad är under skydd nu. Då kan man pusta ut och jaga älg 😁

screenshot_2016-09-27-20-47-05-1

Framsidan av huset. Tyvärr står de där stora aset i vägen och skymmer slottet. Och inte kan jag flytta den heller. Har int hunnit förstår mig på den ännu. Men det finns de tid för att göra sen kanske. 😀

Sen baka jag en äppelkaka till de frivilliga som ska röja kring rastplatserna idag i Åskogen. Får väl se om de blir nån röjning. De har visst lovat 14 mm regn såg jag just.

Peter som jag jagar med lovade ju mig att han skulle visa de där gamla gårdarna kring Rävaberget där bla min gammelfarmor bodde som barn. Ni minns de jag skrev om innan. Där folk har upplevt olika oförklarliga saker.

Eftersom det är pappas farmor som jag hört så mycket om så blev jag nyfiken och ville själv besöka platsen och se mig omkring.

screenshot_2016-09-27-20-44-27-1

Så vi började knalla ditåt. Och Björn följde givetvis med på ryggen 🙂

screenshot_2016-09-27-20-25-32-1

Det var sån där riktigt gammal skog när vi kom längre in. Det var jätte roliga granar som var formade på de mest underliga vis. Många av dom var väldigt grova och täta. Så täta så man hade kunnat söka skydd under dom vid oväder utan att bli de minsta blöt.

Det var en vacker gran och björk skog och björnmossan växte lummig och fin längs marken där vi gick.

Förr kallade man de för svartkonst. Det min gammelfarmor och i sin tur hennes föräldrar besatt. Kristendomen bestämde att det skulle heta så för ingen ”vanlig” människa kunde hela en annan människa från olika åkommor utan att ha ingått i något samfund med djävulen.

Vilket skitsack och smart sätt att trycka ner på människor som besitter en vacker gåva att kunna hjälpa andra människor. Men förr var det ”fult”

Trots de var dessa stugor oftast full i folk som kom för att få hjälp med olika saker. Min gammelfarmor som hette Anna Dahl kunde bota olika hudåkommor och stämma blod. Ja vissa kallar de svart konst, eller häxa, eller idag kanske man kan kalla de healing.

screenshot_2016-09-27-20-43-13-1

I dessa trakter bodde dom. Ja dom var alltså flera. Ingen vet säkert hur många som bodde här. Anna eller Rävabergs-Anna som hon även kallades var född nån gång kring 1880-talet. Så det var länge sen gårdarna byggdes här. Kanske nån gång mitten av 1800 eller början. Vem vet.. vi hittade ett litet träde där mitt i skogen och nedanför trädet där dom förmodligen odlade för länge sen. Massvis med stenbumlingar som var samlat till en stenmur som knappt syntes för den gröna mossa som under alla dessa år brett ut sig som ett täcke.

Vi hittade en gammal rostig plåtburk/hink av något slag där intill. Det var så vackert på nåt sorgligt vis.

screenshot_2016-09-27-20-38-02-1

Vi följde stigen längre in som gick längs bergskanten där den trollikande skogen reste sig. Jag önskar så att jag hade med mig kameran och fotade mera av våra ”fynd” men jag var så fascinerad av denna plats för det var så vackert på så många sätt så jag glömde fota mycket av de jag ville fota. Tänk vilket slit det var att leva och bo på de här sättet under 1800-talet för brödfödan.  Vi hittade tre restet av nå slags boplatser.

screenshot_2016-09-27-20-40-22-1

Den här byggnaden var nog den som var bäst bevarad från denna svunna tid med hårt slit och arbete. Utanför hittade vi denna. Ser ut som nån slags harv.

screenshot_2016-09-27-20-33-09-1

Eller ja, rester av de som vi tror är en harv.

Och helt plötsligt där vi gick lyste de upp en röd nyare stuga. Mitt i skogen! Vi blev båda så paff. Vi gick dit och titta. Ja där har nån byggt upp en stuga. Kändes lite konstigt att hitta den där mitt i skogen.

Nåja vi gick vidare.

screenshot_2016-09-27-20-30-10-1

screenshot_2016-09-27-20-28-44-1

Det var en fin promenadstig där så nu måste jag bara visa pappa platsen. Och då ska jag ta med min riktiga kamera och jag ska fota allt de jag inser nu att jag missat att fota.

Det är som att man glömmer bort att fota ibland. Och de är lite synd, men då får jag göra de vid nästa besök till de gamla gårdarna på Rävaberget istället.

Jag kände inget konstigt på denna plats det var inget som kändes obehagligt eller så, som andra tyckt att det har varit. Men har jag sällskap när jag är ute så känner jag inte såna saker. Jag måste nästan vara helt själv för att ha alla sinnena med mig. Men kusligt var de verkligen inte. Det kanske är för att jag vet att det är Anna Dahls gamla boplats och hon var ju en klok gumma som hjälpte andra människor. Låter inte lika obehagligt som med svart konst. Men det var det ju å andra sidan inte. Det jag tycker är mest obehagligt det är att andra såg ner på dessa människor och menade på att de var samfund med djävulen att det var därför dom kunde det dom kunde. Alltså kristendomen som förr menade på att det var så det var om du på något vis kunde hela en annan människa. Visst är det konstigt?

Så vitt jag vet var det länge sen frälsaren Jesus hjälpte folk med olika sjukdomar här på jorden. Kan ju inte tänka mig att Jesus skulle ha nåt emot om någon kunde stämma blod och ta bort andra sjukdomar.

Varför har vi inte såna kloka gummor och gubbar idag?

screenshot_2016-09-27-20-35-56-1

Ja här har tiden stått stilla med den gamla orörda skogen.

Som jag skrev innan. Det var så vackert och mysig skog där. Så där ”trollaktig” älskar sån skog. Man ser att det inte är rört med nå skogsmaskiner. Jag är så glad att Peter visade mig denna plats. För en dag kommer de som äger skogen säkert avverka och då kommer de lilla kvarlämnar som finns här idag aldrig mer finnas. Men om något annat kommer finnas kvar där som inte går att ta på det kan man aldrig vet 😉 det är upp till var och en att tro på.

Nu är jag bara så ivrig att åka tillbaka till Rävaberget och visa pappa gårdarna.  Och fota lite mera av allt de vackra jag missade.

Har ni nån gång upplevt eller kanske rent av sett nåt konstigt mystiskt i skogen som är svårt att ge en logisk förklaring till?

Var kommer alla historier om kring tomtar, troll och andra skogsvarelser? Var alla påhitt eller såg vissa faktiskt på riktigt olika varelser?

Jag älskar att lyssna på svensk folktro man får ju ta de med en näve salt och mycket låter ju som påhitt. Men jag blir ändå så fascinerad av dessa berättelser. För varken du eller jag kan vara helt säker för vi var inte där.

Ellerhur?

Inatt så drömde jag faktiskt om platsen. Det var en ganska luddig dröm så det är svårt att återberätta den. Men jag drömde att jag gick omkring där själv. I den mjuka fuktiga mossan under mina bara fötter. Det var inget obehag i drömmen. Den var väldigt vacker. Men jag minns ingen handling direkt. Det var bara att jag gick om kring i de djupa skogarna där och titta.

screenshot_2016-09-28-07-30-17-1

Nu ska vi klä på oss och fara ut till Åskogen om ett tag. Ha en bra dag i regnrusket allihopa.

Om lenasoderberg

Jag heter Lena och är en tjej på 27 år. Jag och min familj håller på att bygga hus i min barndomsby Åskogen, 2 mil norr om Boden. Vi har en son född augusti -15 och är nu mammaledig. Men jobbar annars åt en byggfirma här i Boden. Mina intressen är friluftsliv av olika slag. Jaga, fiska, allt som har med naturen att göra! :), min familj och vänner, foto, pyssel och såklart min cockerspaniel pojke Charlie. Man kan säga att jag är en norrlandstös med skinn på näsan som gillar att bryta mot normerna :D Min blogg kommer mycket handla om det jag nyss skrev, Min vardag helt enkelt! :)
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s