Torsdagkväll var jag och Charlie runt till lite olika platser som framkallar vissa barndomsminnen hos mig. Vi for till Tuvtjärn bl.a, en liten skogstjärn i Skogså. Minns att vi åkte skridskor här med skolan när första isen hade lagt sig. Kanske låter lite våghalsigt, men ungarna som är född på 80-talet var de int så noga med. Haha skämtosido.
Minns att det var så viktigt att man hade hjälm på sig när man åkte skridskor men jag har inget minne av att vi hade isdubbar runt halsen när vi åkte här. Men jag var iofs bara 7 år nånting så jag kan ju ha glömt bort.5 km spåret går förbi Tuvtjärn också. Den rundan har man ju åkt ett antal gånger på skidor som liten. Då satt vi och fikade här. Lika så med skoter om vintrarna. Jag minns det anordnades också pimpeltävling här en gång per år också.. Undrar om dom har de fortfarande..?

Midsommarblomster står fortfarade i full blom. Det var jätte mycket av dom där jag gick.

Eftersom jag inte följde elljuspåret i början mot den lilla skogstjärnen. Utan bara tog riktning mot de som kändes rätt så blev de lite förvirrande när jag tycker att omgivningen har förändrats så mycket. Skogen ser inte likadan ut.

Men när jag kom på stigen var jag inte lika förvirrad haha!

Jag har alltid tyckt att det ser så trollskt ut i skogarna i Skogså och särskilt kring skogstjärnar. Det är nåt visst med skogstjärnar som jag tycker är så förtrollande vackert.

Solen gjorde sig verkligen vacker på sina ställen där vi gick jag och Charlie.
Men här var det blött kan jag säga! Jag trampade igenom nåt surhål ner till knäna. Ja det var verkligen en jobbig terräng!
Kan inte minnas det var så här rackligt att ta sig till Tuvtjärn. Men tiderna förändras även i skogarna.

Att gå här kändes lite kusligt på ett mysigt sätt. Svårt å beskriva men de är som en viss känsla att var här. Det är som magi, man vet inte riktigt hur de går till man man är lika förundrad och imponerad ändå.

På tal om trollsk. Såg när jag satt och redigera bilderna jag tog från promenaden att där i mitten på bilden ovanför så ser det ut som en skepnad en brunett i vit klänning som går med riktgning från mig..
Lite kusligt är de ändå i dessa skogar 😉 hehe
Men det är mycket i skogen som kan se ut som skepnader på avstånd och i ett visst ljus. Det är jag medveten om så det var säkert inget skogsrå eller troll men det är lite kul vad ögat kan lura ihop men en gnutta fantasi. Det är många gånger jag har hoppat till när jag sett i ögonvrån någon stå och iaktta mig i skogen och så var de en hög stubbe eller liknande.

Marken gunga under mina fötter där jag tog denna bild.
Det var som att gå på vatten fast det var ett lager mossa som bar upp mig.
Jag gick längre upp för att slippa bli sänkt i myrmarken.

När jag ser denna spegelblanka skogstjärn så blir jag så sugen på att bara hoppa i och simma! Om det fanns nån brygga förstås. Annars hade jag nog fastnat på väg ner mot vattenkanten och blivit kvar där. Haha! fick en sån komisk bild i skallen nu.

Om det finns sagoväsen så känns det som att dom absolut bor här.
Och då har dom nog iakttagit oss hela tiden eller känt av våran närvaro. Det finns en till Skogstjärn i Skogså som jag vill besöka någon sommarnatt och de sägs gammalt tillbaka att där finns det ”otyg” de gamla sägnerna berätta att där bodde bergakärringen med sina hundar och att de upplevt vissa ockulta ting där i området. Hur vida sant det är vet jag inte. Men nå är det säkert mycket möjligt. Jag har alltid känt att den platsen är så där härligt mystisk och intressant. Nu är det säkert 5 år sen jag var dit sist.
Jag tycker det är så spännande med sånt där. Även om de kanske bara är gamla spökhistorier de berättades om förr i stugorna i brist på annat. Så bara tanken av de gör att de blir så där härligt kusligt att gå i dom skogarna. Sen är ju mitt fotointresse stort så jag tycker det är kul att fota olika naturbilder. Och vem vet, kanske jag lyckas fånga ett skogsrå på bild en vacker dag 😉

Hjortronen är på gång också såg jag.
På vägen till bilen var lika besvärlig som hit. Förut var de inte så här blött och jobbig terräng. Men en kompis berättade att efter en avverkning i området så förstördes dikena så det kan ha med de att göra att det upplevs mycket mer sumpmark å blött.
När vi kom fram till bilen som dränkta katter och med halva skogen med oss styrde vi vår resa mot Lillberget där min vän Erika bor i en gammal kåk. Det vart en spontan nattvisit.

Dimman hade börjat lägga sig som en slöja mot sommarängarna.
Hennes mamma och pappa tog in hästarna för natten. Men då fick Charlie stanna i bilen.

Vi blev inte där så länge eftersom vi båda var trötta och de började vara sent. Så vi for hemåt Åskogen igen.

Fast jag ville verkligen inte hem nu när dimman dansade så vackert i sommarnatten.

Dimma över Inbyn.

Sista bilden togs hemma på mamma och pappas gård.
Jag har även hunnit varit i Hundsjö den här kvällen och fota men jag får ta de i ett annat inlägg. Det blev så mycket nu.