Gårdagens chock har inte lagt sig än. Vi är många som fortfarande inte kan förstå de tragiska som har hänt. Varför skulle det vara du? Jag önskar ingen döden men varför ska en ung person måsta lämna jordelivet.

Jag var i telefon med en gammal skolkamrat i typ två timmar inatt. Kändes så skönt att få prata med honom då vi båda sörjer bortgången.

Jag har inte kunnat sova inatt. Bara legat och tänkt. Sen när jag vid 3-tiden äntligen höll på att somna så vakna Björn. Han som aldrig brukar vakna på natten nu mera. Givetvis gör han det nu. Han vakna av och till med nån halvtimmes mellanrum så jag fick inte sova mycket inatt.

Idag åkte jag ut till Åskogen men inte för att bygga. Bygget har stått stilla idag. Jag begav mig ut till skogen och sökte efter dom vackraste blommorna till min vän. Kändes så självklart att plocka egna blommor och från skogen till honom. Han som älskade skogen. Jag fann liljekonvaljer, åhh dom doftar så gott! Jag har för mig att man inte får plocka dom men är osäker.  Hur som helst så tycker jag att ibland får man rucka på vissa regler. Som denna gång..

Det vart en sån enkel men dock väldigt vacker bukett.

Senare på eftermiddagen for vi till hans gård och tände ljus och la blommor vid hans bastutrappa. Han älskade sin bastu och jag tror han bastade typ varje dag. Så det kändes som en bra plats.

Var otroligt jobbigt och sorgligt att samlas där. Se allas ledsna ansikten. Det kändes så konstigt att stå där på hans gård när han inte var där. I alla fall inte fysiskt.

Men jag är helt övertygad att han ändå fanns där med oss. Han klappade oss säkert på axeln och försökte trösta sina vänner. För sån var han. Otroligt omtänksam och mån om allas välmående.

Vi stod där ett bra tag. Tystnaden.

Vinden susade och en ensam fågel sjöng i ett träd. Häggen som blommar på hans tomt dofta på ljuvt och rent. Ljuses lågor fladdrade i vinden. Ja det var verkligen vackert. Smärtfullt men vackert.

Vi kommer att sakna dig!

När vi for där ifrån så såg vi två vackra älgar lunka från hans äng in mot skogen.

Jag blev så otroligt rörd. Jag minns han brukade prata ofta om ”hans små vänner” som han har där hemma. Han var som sagt en otrolig djurvän. Och på den ensliga lilla gården där han bodde kring gröna ängar och skog brukade dom ofta vara. Han pratade ofta om hans älgar som bruka vara där och hälsa på hos honom.

När jag såg dom springa en bit från huset så tänkte jag just de.

Petter hade många vänner människor och djur.